Djup, varm och saffransdoftande!
Senaste boken jag läste av Callum Bloodworth lämnade lite att önska. Jag var inte helt såld och krävde mer! Callum har inte levererat några nya böcker så min önskan får dröja, men lyckligtvis hade jag hans Julakuten för ensamma hjärtan oläst i bokhyllan. Den har legat där sedan 26/12 -2022 och gottat till sig men nu blev det alltså dags att borra ner näsan i den.
Julakuten för ensamma hjärtan: Handlingen i korta drag
Julakuten för ensamma hjärtan handlar om Elsa Olofsdotter. Jo, du läste rätt. Om du har Frost-skämt på gång, kan du hålla dem inne. Hon har hört dem alla! Elsas bästa kompis, Sophia, har fått den härliga och smått galna idén att skapa ett julfirande på hjul och Elsa är helt klart involverad. De ska, tillsammans i juletid, åka runt till alla ensamma eller ledsna själar där ute och erbjuda dem ett ordentligt hjulfirande.
Men precis innan premiärturen med den pyntade skåpbilen, måste Sophia plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och kvar blir Elsa. Ensam, med en röd skåpbil och en lista på okända människor som hon ska besöka. Utan Sophia, som är projektets egentliga eldsjäl, börjar Elsa tvivla. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer folk tycka att hon är en galning som tränger sig på när de är som mest sårbara?
Som om tvivlet inte vore nog, måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam, en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla, en halvnaken tomte som skulle kunna ha dejtingpotential, en bitchig Frida och minnen av ett liv tillsammans med Jonathan.
Julaktuten för ensamma hjärtan: Min läsupplevelse
Sist jag recenserade en bok skriven av Callum Bloodworth var jag lite hård och jag hade länge dåligt samvete för det. Men efter att ha läst den här känner jag att ja, jag kanske var hård, men jag var rättvis. Supernova är inte Bloodworths bästa bok, för han kan så mycket bättre och det visade han med Julakuten för ensamma hjärtan. Wham, vilken pärla till bok det är!
Den innehåller alla de rätta ingredienserna och utgör därmed en riktig ljuvlig Amila-bok. Den bjuder på humor, sorg, vänskap, go’ fika, kärlek, värme och mysiga pratstunder människor emellan. Boken är fylld med en underbar blandning av humor och ömhet. Den påminner oss om vikten av vänlighet, empati och att sprida kärlek till folk omkring, alltid men kanske speciellt i juletid.
Under tiden jag läste boken ömsom skrattade jag, ömsom grät jag. Jag kände ett virrvarr av känslor. Jag blev rörd, jag blev arg (jäkla Jonathan!), jag blev ivrig, jag blev frustrerad, jag blev lycklig, jag blev kär. Kär i boken i allmänhet och karaktärerna i synnerhet. Att jag älskade Elsa, Sophia och Julia kommer kanske inte som en överraskning, men jag äskade även den mystiska tomten och Elsas grannar. Ja, till och med bitchiga Frida älskade jag. Då har man verkligen lyckats!!
Jag har skrivit det innan, men det tål att skrivas igen. Callum Bloodworth är en ordmagiker. För om det är något jag avundas är det folk som kan skriva enkelt om svåra saker. Författare som ger orden vingar. Mening. Liv. Och det gör verkligen Bloodworth. Varje ord fick en själ och det gjorde att allt i boken; miljöbeskrivningar, karaktärsskildringar, känslor, tankar och handlingar, kändes otroligt levande och trovärdigt. Närvarande. Varje ord gick rakt in i hjärtat.
Och när jag hade läst ut den ville jag bara krypa in i den och stanna där. Julakuten för ensamma hjärtan är som ett hem, ett hem fyllt av oemotståndliga karaktärer och rörande livshistorier. Ett hem med doft av saffran och varm choklad. Det enda som saknades var en kissemiss, men då hade väl tomten dött…
Slutsats
Julakuten för ensamma hjärtan är en bok som tilltalar alla mina sinnen och alla delar av mig. Både min inre Taylor Swift och min inre Amy Winehouse. Det är en lättläst och vacker bok som innehåller både svärta och ljus. Den är både ett intyg på Callum Bloodworths skicklighet som författare och ett intyg på att jag nog tycker om hans ”vuxenromaner” mer än ungdomsromaner. Även om jag gillar dem också…