Mitt femte val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Kläda blodig skjorta – Svenska barnafödande under 150 år av Maja Larsson. Jag trodde inte jag skulle hinna med fler böcker innan Augustpris-galan som går av stapeln imorgon. Det var dock innan jag började läsa den här boken. Maja Larsson fångade mig direkt och boken gick mycket snabbare att läsa än de tidigare i samma kategori.
Kläda blodig skjorta: Handlingen i korta drag
I Maja Larssons Kläda blodig skjorta får vi en inblick i hur det har varit att vänta och att föda barn i Sverige under de senaste 150 åren. Här tar Larsson med oss från 1870-talet med hemförlossningar och hjälpgummor, till det nya normala med storsjukhus på 2020-talet. Vi färdas via förlossningshem, livsfarliga kejsarsnitt, olagliga aborter, giftiga smärtlindringar, kriser, krig, platsbrist, mode, politiska beslut och normer som förändras. Barnafödandets historia handlar inte bara om barnafödandet utan om så mycket mer. Det handlar om vård, politik, pengar, kultur och en ständig strävan bort från det gamla.
I den här utvecklingen har Sverige under flera perioder varit ledande och under 1940-talet var Sverige det första landet i världen där fler kvinnor valde att föda på sjukhus än hemma. Men hur blev det så och hur ser framtiden ut?
Kläda blodig skjorta: Min läsupplevelse
Oj, Kläda blodig skjorta är inte en bok för den svage. När jag började läsa hade jag inte någon aning om vad jag kunde förvänta mig, men ganska snabbt kastade Maja Larsson in mig i en kamp. Kampen om kvinnligt liv, kvinnlig rätt och kvinnlig frihet. Under läsningen har jag ryst, frustat, morrat, varit illamående, grinat, gapat och fnyst åt eländet, okunskapen och naiviteten.
Larsson ger läsaren en grundlig genomgång av barnafödandets historia, men hon gör det genom att väva in verkliga berättelser från de som var med. Det är nog det som gör den här boken så stark. De olika kvinnoödena fick det vid flera tillfällen att vrida sig i magen på mig. Jag var också fler gånger tvungen att lägga ifrån mig boken för att smälta det jag hade läst. Larsson sparar verkligen inte på någonting och hon förskönar inte någonting. Det som tas upp i den här boken är stundtals rått, blodigt, brutalt, smärtsamt och ledsamt. Jag blir ju inte riktigt mer sugen på att föda barn efter att ha läst den här boken men det är helt okej.
Lika mycket som det här är en historisk skildring av barnafödandet i Sverige under de senaste 150 åren är det en hyllning till barnmorskorna. Lika mycket som den handlar om mammorna, är det en hyllning till kvinnorna. Den handlar inte bara om hur det har varit att vänta och att föda barn i Sverige, utan också om kvinnornas kamp för sin frihet, sin rätt, sin kropp och sitt liv.
Slutsats
Språket i Kläda blodig skjorta är lätthanterligt och lättillgängligt, men innehållet är desto tyngre. Jag tycker att boken är väldigt intressant och lärorik, men väntar du barn ska du nog inte läsa den… Annars är det en bok som kan läsas av alla och bör nästan vara obligatorisk läsning för barnmorskorna. Det är svårt att förstå att detta är en debutbok, men det är inte svårt att förstå att den har blivit Augustpris-nominerad.