Svart Historia – Amat Levin

Nyanserad, färggrann och minnesvärd!

Mitt tredje val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Svart Historia av Amat Levin. Det är den enda boken av de sex nominerade i kategorin som jag faktiskt hade hört talas om innan nominerings-eventet. Därför var mina förväntningar på den lite högre än på de andra. Men hur tror jag att det kommer att gå för den på Augustpris-galan 28/11?

Svart Historia: Handlingen i korta drag

I Svart Historia försöker inte Amat Levin ge en komplett eller slutgiltig bild av varken Afrikas, eller svarta människors, historia. Hans syfte är snare att med breda penseldrag ge oss en introduktion till den del av världshistorien som under så många år både har försummats och misstolkats. Genom boken kastar Levin nytt ljus på det Afrika som fortfarande av vissa ses som ett mörkt hörn av världen där ändlösa krig och utbredd fattigdom har dominerat.

I boken tar Levin med oss på en vild, färggrann och minnesvärd resa. Denna resa tar sin början tusentals år före vår tidräkning, i uråldriga folkvandringar som får massiva konsekvenser. Levin förflyttar oss därefter genom såväl rum, som tid i ett snabbt men behagligt tempo. När vår resa tar slut, i vår nutidshistoria, har vi fått bekanta oss med en mängd olika personer, fenomen, händelser och skeenden. När vår resa tar slut har vi fått se Afrika och svarta människor med nya ögon. Men vi har också fått verktygen att bättre förstå världen, hela världen, vi lever i idag.

Svart Historia: Min läsupplevelse

”På södra kyrkogården i Kalmar finns en liten anonym gravsten med texten ”Kafferkvinnan Sara, död 1903” inristad. /—/ Inskriptionen ”Kafferkvinnan Sara” har på senare år orsakat kontrovers. Ordet ”kaffer” är en extremt nedsättande term för svarta som var vanligt förekommande under apartheidtiden i Sydafrika /—/” (Svart Historia, Amat Levin, 2022;303-304). Nu har kyrkogårdsförvaltningen satt upp en text i anslutning till graven som förklarar vem ”Svarta Sara” eller Mazahr Makatemele, som hon egentligen hette, var och sätter därmed k-ordet i en kontext.

Bara historien om Mazahr Makatemele gör den här boken läsvärd. Men vid sidan av hennes öde skildrar Amat Levin hundratals andra öden i denna fullspäckade men ack så viktiga bok. Öden som fram till nu sällan eller aldrig har lyfts fram. Öden som fallit i glömska eller aldrig ens har nått den vidare världen. Precis som namnet antyder är det här en historiebok. I den gör Levin biografiska och historiska nedslag i olika länder och epoker. Han gör det utan känslor och tillrättavisningar. Objektivt och sakligt. Nyanserat. Men ändå känns boken i varenda cell av min kropp. Mina känslor pendlar mellan hopp, brutalitet, orättvis, mod, högmod och livslust. Det är färggrant, vilt och aldrig tråkigt. Men alla öden fängslar tyvärr inte i lika mycket och jag som kvinna, fastnar mest i kvinnornas öden.

Slutsats

Svart Historia är skriven på ett avskalat sätt, men innehållet med alla årtal, namn och skeendet är stundtals för maffigt och kan bli för mycket. Det är ingen lätt uppgift Levin gav sig själv. Dock tror jag att det var en uppgift som var värd mödan. Jag tror nämligen att jag med den här boken har läst årets Augustpris-vinnare. Tack Levin för att du visar mig delar av världen som jag inte visste så mycket om. Nu blir det att läsa mer afrikansk litteratur i nästa års läsutmaning!