Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Mina förväntningar var inte höga, men tror jag att den kan vinna Augustpriset?
Statsministermordet: Handlingen i korta drag
Fredagen den 28 februari 1986 sköts Sveriges statsminister, Olof Palme, till döds på Sveavägen i Stockholm. Ett mord som sedan den dagen har försatt hela nationen i trauma. I Statsministermordet söker Hans-Gunnar Axberger ”inte svaret på vem gärningsmannen var utan skälet till att vi aldrig funnit det” (Hans-Gunnar Axberger, Statsministermordet, 2022;8). Vad var det som gick fel i utredningen som från början kantades av misslyckanden?
I den här boken tar Axberger läsaren tillbaka i tiden. Till mordnattens kaos. Vidare tar han oss igenom trettio år med sorgesång av en illa rustad rättsstat som inte klarade det prov den ställdes inför. Här följer vi Axberger genom villospår, misslyckanden, myndighetsfejder, smuggling, kriminella polischefer, misstag, girighet , rättegångar, avlyssningar och maktkamper, för att slutligen komma till utredningens tvivelaktiga nedläggning 2020. Det här är boken om en illa rustad rättsstat som inte ser ut att kunna lära av sina misstag.
Statsministermordet: Min läsupplevelse
När jag på nominerings-eventet fick se att den här boken blev nominerad till Augustpriset, var min första tanke ”Hur mycket mer finns det att skriva om Olof Palme-mordet?”. Med andra ord förväntade jag mig inte att jag skulle bli golvad av den här boken. Men tji fick jag. Som jag har nämnt ganska många gånger tidigare älskar jag när böcker överraskar mig. Det kan jag verkligen säga att den här gjorde. Från första meningen i boken var jag fast i Axbergers grepp. Under läsningen har jag flera gånger, i lycka, utropat hur intressant den här boken är. Som svar har jag då fått: ”Vem är du och vad har du gjort med min fru?”.
Trots att det olösta mordet har varit hela Sveriges trauma i över trettio år, har jag inte varit så insatt i turerna. Olof Palme dog innan jag föddes. Den misstänkte Christer Petterson var satt på fri fot innan jag ens hade satt min fot på svensk mark. År 2020 la riksåklagaren ner utredningen och dömde Stig ”Skandiamannen” Engström för mordet. Men det här var bara en bråkdel av alla de turerna som utredningen i detta olösta fall tog. Tack vare Axbergers bok får jag följa med i varje sväng. Det är som att åka en berg-och-dalbana som aldrig tar slut. Ibland är det hoppfullt, ibland är det otäckt, ibland är det kul men mestadels är jag illamående.
Med vass humor, skarp blick, ilska, sorg och fakta skildrar Axberger skälen till att vi aldrig fått svaret på vem gärningsmannen var. Vilket fiasko den här utredningen blev för det svenska rättsväsendet! Hur jag än vrider och vänder på allt jag nu vet, är det någonting som stinker med denna utredning. Hittade man verkligen aldrig mördaren eller ville man inte göra det?
Slutsats
Det här är en intressant, vass och humoristisk bok om det olösta fallet som har försatt Sverige i trauma. Boken är informationsrik och innehåller många namn, men allt Axberger tar upp spelar roll för utgången av såväl boken som utredningen. Jag läste någonstans att detta är ett stilistiskt mästerverk och det är jag beredd att hålla med om. Jag tycker att ni kan skippa alla andra böcker om Olof Palme-mordet och läsa den här. Frågan var om jag tror att den kan vinna Augustpriset? Svaret är JA, flera gånger om!