All your perfects – Colleen Hoover

Tung, känslomässig och tankeväckande!

I somras läste jag min första Colleen Hoover roman; Det slutar med oss. Den lämnade mig besviken och jag tänkte att jag inte skulle ge henne fler chanser. Men tji fick jag. När mina kära följare på bokstagram fick tipsa mig om böcker att läsa under detta år, dök, föga förvånande, Hoovers namn upp. Det var Read_our_reads som rekommenderade All Your Perfects och då jag har som mål att läsa alla 12 rekommendationerna var det bara att svälja stoltheten och ge CoHo en andra chans. I augusti i år läste både jag och min man boken, därför blir recensionen av den lite annorlunda den här gången. Den kommer nämligen att utgå både från en manlig och en kvinnlig läsupplevelse. Om ni vill veta ifall vi var överens får ni läsa vidare…

All your perfects: Handlingen i korta drag

”If you only shine light on your flaws, all your perfects will dim”

Colleen Hoover, All your perfects, 2018:9

I Colleen Hoovers roman All Your Perfects får vi följa Quinn i dåtid och nutid. De två tidsperspektiven är varandras dag och natt, ljus och mörker, liv och död. I dåtiden får vi följa Quinn när hon träffar Graham. Båda har blivit svikna av sina respektive partners och finner tröst i varandra. Vår bekantskap börjar i deras första möte och sedan följer vi de genom deras första år tillsammans. Den här tiden är för det mesta ljus, glänsande och härlig. Här är allting beklätt i rosa fluff och här flödar romantiken.

I nutiden har vi istället förflyttat oss sju år in i Quinns och Grahams äktenskap. Ett äktenskap där smekmånaden för länge sedan är över och där allting håller på att falla samman. Här är Quinn fast i ett mörker. Detta mörker kommer av att hon och Graham lever i en ofrivillig barnlöshet. Här kämpar Quinn med sin infertilitet, sin lust och avsky mot Graham, samt yttre påtryckningar och förväntningar. Den här tiden är mörk, mörk och mörk. Här är allt beklätt i en våt filt och det är både kvävande och förlamande. Vad gör man i ett äktenskap när kärleken inte räcker till? Här får vi följa Quinns och Grahams äktenskap; dess uppgångar, nedgångar och allt däremellan. Men vi får också följa hur de hanterar sin situation och hur de tar sig igenom det svåra.

“I asked, ’What’s the secret to such a perfect marriage?’
The old man leaned forward and looked at me very seriously.
’Our marriage hasn’t been perfect. No marriage is perfect. There were times when she gave up on us. There were even more times when I gave up on us. The secret to our longevity is that we never gave up at the same time.” 

All your perfects, 2018;200

All your perfects: Vår läsupplevelse

Den här gången kommer min läsupplevelse att bli lite annorlunda. Den heter här vår läsupplevelse och kommer också ha en annorlunda form. Den presenteras här utifrån de frågorna vi diskuterade efter läsningen av All your perfects. Under varje fråga hittar ni svar kopplade till bokstäverna S (min mans svar) och A (mina svar).

Vilka är dina tankar om huvudkaraktärerna?

S: Graham störde jag mig på. Han är en typiskt påhittad karaktär som är alltför perfekt och lite för tråkig. Ja, jag vet att det är en roman men han kändes inte värst trovärdig. Sedan vet jag inte riktigt om jag fick en tydlig bild av Quinn. Boken är ur hennes perspektiv, men hon fokuserar mest på att beskriva Graham och pratar inte om sig själv lika mycket. Jag upplever dock henne, liksom boken, som speciell. Utifrån allt som beskrivs i boken, kan jag förstå henne och hennes sätt att agera och resonera, även om jag stundtals irriterade mig på henne.

A: Jag upplever inte någon av dem som trovärdig då de är lite för mycket. Han är för orealistisk och hon är för oresonlig. Det fanns tillfällen då jag ville skrika åt dem! När det kommer till Graham känner jag att Colleen Hoover försöker att skapa en ”dröm-man” men inser själv att hon har gjort honom för orealistisk. Därför får han vid ett tillfälle göra ett snedsteg i ett desperat försök att göra honom lite mer trovärdig. Men även om Graham var orealistisk, hade jag svårare med Quinn. Jag upplevde att hennes psyke var lite mycket att hantera ibland och jag förstod inte varför hon stannade kvar i något som hon uppenbarligen inte mådde bra i. Det var svårt att bevittna hur hon sakta blev en skugga av sitt forna jag och jag ville både skaka om och krama henne på en och samma gång!

Vilka är dina tankar om bikaraktärerna?

S: De andra karaktärerna finns väl i bakgrunden hela tiden, som deras före detta partners samt deras respektive familjer, men jag upplever att fokus ligger på Graham och Quinn. Relationen mellan Quinn och hennes mamma kändes som en komisk avstickare. Mamman beskrivs som snobbig, spydig och aldrig nöjd och jargongen mellan dem kunde vara rolig att följa. Övriga karaktärer var inte särskilt minnesvärda.

A: Jag känner igen den relationen från Det slutar med oss, där Lilly har en ansträngd relation till sin mamma, men sedan efter ett samtal förändras den till det bättre. Kanske har författaren själv en erfarenhet av det? I den här boken tror jag kanske att sättet Quinns mamma behandlar sina döttrar på, gör att Quinn ännu mer vill bli mamma och att hon vill bli bättre mamma än hennes mamma var för henne.

Vad tycker du om bokens uppbyggnad och handling?

S: Boken är intressant, med ett intressant ämne. Sedan beror det kanske på att att jag inte har läst så mycket varken om det ämnet eller i den genren. När det kommer till uppbyggnaden känns det lite nytt att dela upp den i då och nu, ett kapitel i dåtiden och nästa i nutid. Det blir dock lite deprimerande eftersom Quinn har tunga perioder genom nästan hela boken, antingen i dåtid eller nutid. De korta kapitlen gör att det hela tiden är en kamp någonstans och jag upplever inte så mycket uppgång eller nedgång genom boken. Det är bara en liten del av boken som faktiskt är lite ljus och det är när de är nyförälskade, men även det skuggas av att de både blev bedragna av sina tidigare partners.

A: Jag gillar att boken är uppdelad i då och nu samt att det är korta kapitel i boken, men jag kan också uppleva den lite upphackad. Det blev sådana kontraster mellan det nyförälskade paret och det här paret som går igenom ofrivillig barnlöshet och som inte längre pratar med varandra.

Vilka teman tycker du finns i boken?

S: Kommunikation. Redan tidigt i boken förstår vi att Graham och Quinn har svårt att kommunicera med varandra och att Graham har svårt att nå fram till Quinn. I en relation måste man kommunicera. Man måste våga prata med varandra för vi kan inte läsa varandras tankar. Jag tror att det är viktigt att inte bära det onda inom sig, för då driver man den andra parten ifrån sig. Det var det som hände i boken. De hade kunnat lösa mycket av sina problem om de hade vågat prata med varandra.

A: Ja, jag håller med, men jag skulle säga att ännu ett tema i boken är de förväntningarna som finns på oss från vår omgivning. Det kändes som att Quinn tyckte att det jobbigaste med att inte kunna bli mamma var alla de påtryckningarna som fanns utifrån. Normerna är fortfarande att vi ska hitta någon att gifta oss med och när vi gör det förväntas vi att skaffa barn. I boken får vi se hur frågorna de får av familj och bekanta, men också av främlingar påverkar henne. Hon tycker att det är jobbigt att behöva besvara frågorna och ju längre tiden går desto svårare blir det för henne.Jag tror att det påverkar en och gör att man känner sig misslyckad och otillräcklig.

Vem tycker du att boken är skiven för?

S: Är det inte så att författare skriver böcker för sig själva? Att det är den billigaste formen av terapi? Nä men, jag vet inte om det finns någon speciell kategori av människor som den är skriven för. Jag skulle snarare säga att vem som helst kan läsa den och lära av den. Jag brukar uppskatta biografier där jag får sätta mig in i någon annans perspektiv och i den här boken fick jag det. Även om det för det mesta var en deprimerande bok, fick den mig att känna någonting och det uppskattar jag. Jag gillar inte att du kategoriserar den här som ”kvinnobok” för jag tycker inte att det finns något sådant. Det är 2022 och vi ska ge alla en chans, oavsett om det handlar om människor eller böcker.

A: Ja, jag håller med dig. Det är en bok som kan läsas av vem som helst, men jag tror inte, och det säger kanske mer om mig än om någon annan, att en man väljer en lila bok med blommor på som ett förstahandsval. Dock tror jag att när en man väl väljer den, tror jag att han kan uppskatta ämnet. Den handlar ju ändå om allmänmänskliga ämnen och känslor; något som rör oss alla. Däremot tror jag att romanen kan vara en utlösande faktor för de som går igenom infertilitet, då den känslomässiga ångest den tillfogar lyfts här, utan glorifiering.

Vilket är ditt helhetsintryck av boken?

S: Som jag har sagt tidigare är den rakt igenom ganska tung men intressant. Hoover bygger upp sina karaktärer genom de kamper de utkämpar och även om jag störde mig på dem, tyckte jag att handlingen var intressant. Du behöver inte älska karaktärerna men någon känsla ska de väcka och det har Hoover lyckats med. Men det som gör att den inte får full pott från mig är att handlingen inte stannade kvar så värst länge i mina tankar. Även om jag tyckte att den vara intressant och viktig under tiden jag läste den, försvann det lika snabbt när boken var utläst. Definitivt läsvärd men All your perfects saknade ”DET” antar jag.

A: Jag håller med om att den saknade något. Handlingen är karaktärsdriven och jag fick en dålig känsla av karaktärerna. Jag far illa av Quinns sätt att hantera sin situation. Hon är en väldigt komplex karaktär, men hon är också bristfällig och inte alltid så sympatisk. Som jag sa innan ville jag skrika åt henne vid flera tillfällen. Romanen i sig är rörande och kraftfull, men ibland också väldigt frustrerande. Jag är glad att jag har läst den men någonting saknades.

Slutsats

All your perfects är en lätt bok om ett svårt och tungt ämne. Den är lätt för att den är snabbläst, men då den handlar om tunga ämnen kan det finnas fördelar med att stanna upp i läsningen och smälta det du har läst. Boken kan läsas av alla, men en varning till dig som har gått igenom eller går igenom en ofrivillig barnlöshet. Den här boken kan vara en trigger, men den kan också hjälpa. Vi båda är glada att vi har läst den och hoppas att ni gillar vår gemensamma reflektion. Skriv gärna era tankar i kommentarerna.