Innerlig, skör och hjärtslitande!
För ungefär ett år sedan köpte jag Maggie O’Farrells roman Hamnet; endast på grund av dess vackra omslag. Sedan dess har jag bara väntat på rätt tillfälle att läsa den och det blev en varm juli-vecka.
Hamnet: Handlingen i korta drag
Varje liv har sin kärna. sitt nav, sitt epicentrum varifrån allting flödar ut och dit allting återvänder. För den frånvarande modern är det det här ögonblicket: pojken, det tomma huset, den folktomma gården, ropet som ingen hör. /—/Det kommer hon att bära med sig i hjärteroten, så länge hon lever.
Maggie O’Farrell, Hamnet, 2021;18-19
Maggie O’Farrells roman Hamnet handlar vid första anblicken om pojken med samma namn. En pojke som ingen längre minns, men vars namn lever vidare genom en av hans fars mest hyllade teaterpjäser; Hamlet. Romanen börjar nämligen med att 11-årige Hamnet, en sommardag 1596, febrilt letar efter någon vuxen som kan hjälpa hans tvillingsyster Judith som har drabbats av hög feber. Men ingen är hemma. Deras mor, Agnes, har dröjt sig kvar på en biodling utanför staden och deras far arbetar på teatern i London.
Men ju längre in i berättelsen vi kommer desto mer klart står det att romanen handlar om pojkens mamma; Agnes. Genom romanen får vi lära känna denna gåtfulla men exceptionella kvinna. Hon som inte liknar andra kvinnor och som är född av naturen. Det går rykten om att hon är konstig, märklig och kanske galen. Hon sägs vara för vild för en man. Men hon får ändå stå i bakgrunden av sin framgångsrike make och får både uppfostra och sörja sina barn i ensamhet. Man kan säga att det här är en studie och fantasi av Agnes Shakespeare: en kärleksfull hustru, en sörjande mamma och en kvinna som få har förstått sig på.
Hamnet: Min läsupplevelse
Jag blir alltid fascinerad av författare som plockar ut en verklig detalj ur vår historia och gör fiktion av det. Det var så med Elin Cullheds roman Eufori och Tracy Chevaliers roman Flicka med pärlörhänge. Nu var det så med Maggie O’Farrells roman Hamnet. O’Farrell utgår från den knapphändiga informationen som finns om William Shakespeare och hans familj när hon skapar sin egen berättelse. Det är uppenbart att det ligger en omfattade forskning bakom men det är ingenting som O’Farrell desperat försöker trycka in i och låta påverka romanen. Hon skildra en historisk miljö som både känns välbekant och surrealistisk på en och samma gång. Men det som gör den här romanen så läsvärd är att O’Farrell låter oss komma nära Agnes Shakespeare. Vilken kvinna!
Hamnet är en roman om en älskad son. Men det är också en roman om tvillingarnas starka band och ett äktenskap som prövas till det yttersta. Det är en rörande, intim och oförglömlig berättelse om familjeband, normer, moderskap, glädje, kärlek, förutfattade meningar, otrohet, sorg, en mors oändliga kärlek och en fars dåliga samvete. Jag tror helt klart att Hamnet blir avgörande för O’Farrells karriär, precis som Hamlet var avgörande för Shakespeares författarskap.
Slutsats
Det är en helt förtrollande roman fylld av glödande skönhet och intensiva känslor. Jag kan inte i ord beskriva hur vacker, skör, innerlig, hjärtslitande och dyrbar jag tyckte att den här romanen var. Därför säger jag bara; du måste läsa den.