Kylig, ångestframkallande och snabbläst!
Amy McCullochs roman Andnöd var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa men när man får ett recensionsexemplar. Ja, då läser man. Men vad tycker jag då?
Den som fruktar snön – HS Palladino
Välskriven, mörk och kuslig!
HS Palladinos roman Den som fruktar snön var en överraskningspost från Modernista. Det är kanske ingen bok jag själv hade valt att läsa då jag inte är ett fan av deckare. Men när jag får recensionsexemplar. Ja, då läser jag. Och kanske hittar jag en roman som omvänder mig?!
Flawless – Elsie Silver
Smörig, pinsam och platt!
Flawless av Elsie Silver är ännu en populär bok som jag inte borde ha läst. Men här sitter jag och försöker skriva några vettiga tankar om den. När ska jag lära mig?
Den här serien (Chestnut Springs) har varit överallt på sistone. Och efter att ha läst Ett litet liv kände jag för något lättare, men det här var… ja, läs vidare och se!
Lucrezias Porträtt – Maggie O’Farrell
Skrämmande, kvävande och smärtsam!
En juli-vecka 2022 läste jag Hamnet och förälskade mig i Maggie O’Farrells författarskap. Jag bestämde mig då för att läsa allt hon kom med. När jag såg att Sekwa skulle ge ut Lucrezias porträtt under 2023 visste jag att jag var tvungen att läsa. Trots att det var en smärtsam läsupplevelse är jag glad att jag läste den…
Ett litet liv – Hanya Yanagihara
Gripande, hopplös och skoningslös!
Det är med skräckblandad förtjusning som jag närmar mig Ett litet liv. Jag har skjutit på läsningen flera gånger. Men när en vecka i Montenegro närmade sig bestämde jag mig för att det kunde vara läge att ge den omtalade boken en chans. Och vad säger man?! Efter fem dagars intensivt läsande och drickande (dränkte bokens sorger i alkohol) slutförde jag boken; eller gjorde boken slut på mig?! Läs vidare och se….
Vinklar – Julia Mäkkylä
Gränslös, skamlös och skarp!
Sedan jag läste Apelsinfågeln har jag varit nyfiken på Julia Mäkkylä. Jag älskade ju verkligen hennes debutroman. Därför var jag överlycklig att Julia tänkte på mig när Vinklar släpptes. Nu när jag har läst Vinklar kan jag se att det finns en del likheter mellan Jula Mäkkyläs verk. Både Apelsinfågeln och Vinklar har ett språk som bär läsaren igenom historien och som sätter färg på även det gråaste gråa. Båda innehåller ett persongalleri av olika livsöden och båda är stora verk om ensamhet, åtrå och utanförskap. Men håller Vinklar samma nivå som Apelsinfågeln?
Apelsinfågeln – Julia Mäkkylä
Beroendeframkallande, vacker och normbrytande!
Varje år bestämmer jag mig för att återvända till Japan via böckerna, eftersom det är något med Japan som lockar. Allting är alltid så tillrättalagt och till synes perfekt, men under ytan pyr de verkliga känslorna. Den här gången gick min resa till Japan via Julia Mäkkyläs novellsamling Apelsinfågeln.
Det är med en stor fasa jag skriver några ord om den här boken. Jag vet med mig redan nu att oavsett vad jag skriver, kommer det inte vara tillräckligt bra nog för att beskriva mina upplevelser av första mötet med Julia Mäkkyläs prosa.
Babel – R.F. Kuang
Briljant, lärorik och mästerlig!
Det här var min första bekantskap med den högt hyllade R. F. Kuang och jag visste redan innan jag öppnade Babel att den låg långt utanför min bekvämlighetszon. Babel brukar vanligtvis jämföras med Donna Tartts roman Den hemliga historien och M.L. Rios roman If We Were Villains, två böcker som jag aldrig läst färdigt. Men ändå var detta en mycket efterlängtad läsning, då jag hade hört bra saker om den. Tack Albert Bonniers Förlag för att jag fick chansen att läsa den på svenska och tack bokklubben för att ni valde den som maj månads bok; det gjorde att den faktiskt blev läst. Men vad tyckte jag då?