Lärorik, brutal och intressant!
Mitt femte val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Kläda blodig skjorta – Svenska barnafödande under 150 år av Maja Larsson. Jag trodde inte jag skulle hinna med fler böcker innan Augustpris-galan som går av stapeln imorgon. Det var dock innan jag började läsa den här boken. Maja Larsson fångade mig direkt och boken gick mycket snabbare att läsa än de tidigare i samma kategori.
Ojämn och mörk!
Mitt fjärde val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Girig-Sverige av Andreas Cervenka. Det blir nog troligtvis den sista boken jag hinner recensera innan Augustpris-galan på måndag 28/11. Men de de återstående böckerna kommer självklart att recenseras. Nu lägger vi fokus på Andreas Cervenkas bok.
Nyanserad, färggrann och minnesvärd!
Mitt tredje val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Svart Historia av Amat Levin. Det är den enda boken av de sex nominerade i kategorin som jag faktiskt hade hört talas om innan nominerings-eventet. Därför var mina förväntningar på den lite högre än på de andra. Men hur tror jag att det kommer att gå för den på Augustpris-galan 28/11?
Fascinerande, skarp och vass!
Mitt andra val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Mina förväntningar var inte höga, men tror jag att den kan vinna Augustpriset?
Informationsrik, överraskande och ojämn!
Helt ärligt är jag lite off när det kommer till sex titlarna som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets Svenska fackbok. Jag hade inte ett enda rätt i mina gissningar på vilka som skulle bli nominerade. Men det gör det hela ännu mer spännande. Jag går blint in böckerna, men förhoppningsvis får jag ny syn på saker och ting efter att ha läst dem. Min första bok av de sex var den med flest sidor. De nästan 900 sidorna skrämde mig. Men nu är vi igång och först ut är alltså Claes Brittons Pontus Hultén Den moderna konstens anförare.
Oengagerad, dystopisk och ihålig!
Våren 2021 introducerade jag en dystopisk bokcirkel för mina elever i det litteraturhistoriska arbetsområdet i svenska 2. I bokcirkeln ingick följande böcker: 1984– George Orwell, Kallocain – Karin Boye, Tjänarinnans berättelse – Margret Atwood samt Never let me go – Kazoo Ishiguro. Bokmums tipsade mig då om Jevgenij Zamjatins roman Vi; den första moderna dystopiska romanen, som ett komplement. Det skulle dock dröja mer än ett år innan jag tog mig an den… var det värt väntan?
Spännande, förvirrande och dyster!
I somras frågade Kristina Emanuelsson om jag var intresserad av att läsa hennes nya roman Blodsprängd. Det var jag och i juli var det dags att sätta tänderna i den. Tack för att du tänkte på mig!
Tung, känslomässig och tankeväckande!
I somras läste jag min första Colleen Hoover roman; Det slutar med oss. Den lämnade mig besviken och jag tänkte att jag inte skulle ge henne fler chanser. Men tji fick jag. När mina kära följare på bokstagram fick tipsa mig om böcker att läsa under detta år, dök, föga förvånande, Hoovers namn upp. Det var Read_our_reads som rekommenderade All Your Perfects och då jag har som mål att läsa alla 12 rekommendationerna var det bara att svälja stoltheten och ge CoHo en andra chans. I augusti i år läste både jag och min man boken, därför blir recensionen av den lite annorlunda den här gången. Den kommer nämligen att utgå både från en manlig och en kvinnlig läsupplevelse. Om ni vill veta ifall vi var överens får ni läsa vidare…