Hjärtevärmande, uppfriskande och udda!
Jag har aldrig innan läst någonting av Beth O’Leary men efter att bästa Josie rekommenderade mig att läsa The Flatshare, kunde jag inte annat än att ta mig an utmaningen. Nu när jag har läst Sambo på försök (The Flatshare) vill jag ingenting annat än att plöja igenom alla hennes romaner. Nu är frågan vem det är som är drottningen av feel-good: O’Leary eller McFarlane?
Varm, motiverande och fantasifull!
28 april 2022 fyllde Wilma Sjökvist debutroman Elementens hjärta ett år. För att fira det anordnade Wilma en tävling och jag vann! Ja det är sant! Det var en lycklig dag! Jag har under mitt år på bokstagram aldrig läst en negativ recension om den här fantastiskt vackra boken. Det bådade alltså gott. Nu med facit i hand inser jag att jag kanske inte var rätt läsare för den. Eller var det kanske vid fel tidpunkt jag läste den…
Varm, trovärdig och somrig!
Caroline Möllesands debutroman Sommarvindar och sanningar är första delen i feelgood-serien “Öland i våra hjärtan” (WAPI). Det här är verkligen “svensk sommar” förpackad i en bok och jag kan inte längta mer efter kommande böcker i serien.
Tack snälla Caroline för att du har låtit mig vara en del av din fantastiska resa och för att du litade på mitt omdöme när det gäller att läsa och recensera din debutroman. Det har varit ett sant nöje!
Säker, käck och behagande!
För tre år sedan läste jag Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood och jag älskade den. Jag hade sett serien innan men boken tog mig ändå med storm. Jag förälskade mig i Offred som karaktär, men mest förälskade jag mig i det poetiska språket och den intima stilen. Trots att jag hade sett serien var boken för mig som att gå på skattjakt. Jag blev överraskad av de enorma känslorna och grymheterna som gömde sig i boken. Men mest överraskades jag av obehaget som kröp sig inpå mig, klaustrofobiskt. Romanens kraft låg verkligen i dess intima porträtt av maktlöshet. År 1985 när Atwood skrev den här romanen, skildrade hon en avlägsen framtid; men för tre år sedan när jag läste den, kändes det som jag befann mig mitt i Gilead.
När jag hörde att Atwood skulle släppa uppföljaren Gileads döttrar, 34 år efter föregångaren, var jag skeptisk. Varför är det nödvändigt undrade jag, men samtidigt var jag otroligt nyfiken på den. Nu har jag läst den och ska försöka ge er mina tankar om den…
Djup, levande och fängslande!
I år, 25 år efter att J.K. Rowling gav ut boken Harry Potter and the Philosopher’s stone och 15 år efter att jag läste den för första gången, har jag dock bestämt mig för att jag ska läsa ut serien om Harry Potter; pojken som överlevde… Min recension av den första boken hittar du här. Men nu är det dags att försöka få ner mina tankar om den andra boken i serien. Jag tackar fantastiska Karolina för att hon vill kompisläsa och diskutera den med mig!