Öm, ärlig men något ojämn i tempo!
Mitt första val av de nominerade böckerna i kategorin Årets Svenska Fackbok blev Stinas bästa vän av Göran Greider. Det är en bok som jag inte hade hört talas om innan jag blev August-ambassadör. Men som jag nu är glad att jag fick chansen att läsa.
Alla som någon gång har älskat ett djur vet hur märkligt stark den kärleken är. Den smyger sig på en, ofta lite oväntat. Från början tror man kanske att det bara är ett djur. Men så märker man plötsligt att den lilla varelsen har blivit familj; en trygg punkt i tillvaron. För mig var det Zooey, vår lilla katt. Innan henne såg jag mig inte som en kattmänniska. Inte heller trodde jag att en katt kunde vara någon som höll ihop mig när jag föll samman. Zooey gav mig ett syfte; att vara kattmamma. Och när hon lämnade oss i februari kändes det som att en bit av mitt hem, min trygghet och mitt hjärta följde med henne. Det är kanske därför Göran Greiders bok Stinas bästa vän träffar mig så starkt.
